Tankar som snurrar

Jag blir arg. Arg på att jag inte kan sova, arg på att jag kommer bli sjuk, arg på människor som ljuger, arg på att ensamheten ska göra ont.. Sist men inte minst, jag är arg på att jag har tappat förmågan att skriva.


Jag saknar. Saknar varma kroppar som möts, saknar kyssar och närhet, saknar de bra tiderna i hällefors, saknar den jag var. Sist men inte minst, jag saknar dig pappa.

Om du hade sett mig idag, om du hade stått här framför mig och beskådat den jag blivit. Vad hade du tänkt?
Jag kommer alltid sakna dig, och jag hade gett vad som helst för 5 minuter med dig.

Tänk att livet aldrig blir som man tänkt sig. Den människan jag är idag, trodde jag inte att jag skulle vara för 5 år sedan.
7 år sen.. Det är 7 år sen du försvann. Herregud. Tiden går och jag står still.
Jag hänger inte med i vad som händer. Jag hatar tiden! Nej.. Jag älskar den.

Ikväll hade det bästa varit sällskap. Sällskap, för mycket vin, glödande cancerpinnar i mörkret och heta kyssar.
Läppar målade i rött, som färgar av sig på min hals.



Vilket rörigt inlägg. Men det kan bli så, när känslorna och tankarna är röriga och man bara skriver ner just det man känner och tycker för stunden.
Nu ska jag ta en Valerina forte som jag äntligen har köpt. Får se om det funkar..

God morgon världen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0