Har tänkt en del på det jag skrev igår. Att man kanske måste må som sämst för att kunna uttrycka sig på bästa sätt.
Och ja, det är fan så.
När man mår kasst så har man så otroligt många olika känslor som bara virvlar omkring likt ett fiskstim i en ström.
Det är väl klart att man kan uttrycka sig bättre då? När man bara ligger på noll, alltså varken bra eller dåligt, då är det ju svårt att även få ut känslor i ord.
Eller så handlar det bara om att man har ett dåligt ordförråd. Vilket jag kan erkänna att jag har nu då jag inte gör något för att bättra på det.

Kanske ska slå mig till ro och läsa några böcker?
För med min fantasi och kassa ordförråd så går det inte att skapa vackra meningar som tar.


Snart vankas det fredagsmat. Alltså kött, klyftpotatis med café de paris sås! Myyyms.

Och så är det faktiskt så att jag har noll koll på vad som händer runtomkring mig. Vad det än har med att göra.
Som jag skrivit förut har jag lessnat på att vara den enda som engagerar mig i att saker och ting ska gå runt. Trodde att det jag skrev skulle få vissa personer att förstå, men hittills har jag inte märkt någon skillnad.
Men nu vet jag ju iof, vilka som är mina vänner och inte. Kanske var det här som behövdes för att min lilla klocka i skallen skulle ringa och tala fom för mig vilka jag faktiskt har och inte har.

Och HUR jävla intressant kan detta vara att läsa? Mitt jävla svammel om olika saker som egentligen inte spelar någon roll för er.


Nu mat!

See ya!